Då var det över, eller tekniskt sett är de inte helt över men nu leder Kungälv serien med 5 poäng. Och jag kunde inte göra något åt det, för jag fick sitta på bänken under årets viktigaste match. Matcherna som jag lever för, matchen som jag hade laddat i en vecka för, matchen jag skulle göra allt för. Där fick jag stå vid sidan av. Jag var så på gång, jag var riktigt bra förra helgen och kände att nu är det äntligen min tur! Måndagens träning gick lika bra och innebandy var de roligaste i världen. Tisdagen gick helt okej, kändes i bena hur hårt man hade jobbat. Och sen på torsdagen togs allt de där ifrån mig, kändes som att bli tillplattad till marken. Vad mycket mer jag hade kunnat tillföra om jag hade fått vara där uppe, istället för att kämpa med mina tårar nere på botten. Så otroligt tråkigt då jag vill det här så mycket.

Kvällen igår fick bli framför tv:n med en stor godispåse och happy feet i min älsklings tröstande famn. Precis vad jag behövde.
Idag ska jag försöka komma igen, för min egen skull, jag ska spela korpen och bara ha roligt. Men först får jag gå upp ur sängen och äta supergoda pannkakor!

S